backeeves

Det löste sig dock ganska fort och vi flyttade in brevid Jesper & Sanna på white beach.

På julafton slog vi på stort inne på vårt favorit hak "Paradiso grill". Julbordet dignade av grillad lobster, politiskt inkorrekta tigerräker, marlin, squids, musslor och Lapu-lapu.

Det blev dock en väldigt kort julafton för Peter som drog på sig en kraftig magsjuka och fick dra hem och koppla upp sig på nätet. Några timmar senare började även Eva må risigt. Kvar satt Johan och frossade ogenerat i skaldjur och fisk.

Ett par dagar senare fick Johan dock en fulblandad bananshake och kräkte sig till sömns...

Den stadiga monsunen som hållt oss på surfstranden de första 10 dagarna börja nu tyvärr tryta lite. Dessutom började det strömma till bra med folk till ön. För att inte kasta bort tid med att sitta och glo på Bulabogbeach där det tar 3 timmar för att få en lunch, började vi nu utforska norra delen av ön. Vi åkte moppe till Puka shell beach där vi åt en kunglig lunch på grillad tuna och friterad kyckling. Därifrån lyckades vi få skjuts med en trimmaran ner till white beach. Efter att ha snackat lite med fillipinioskepparn fick Peter ta över och sen pressades båten tills den knakade i både bambumast och presseningssegel. 

Sedan kom monsunen tillbaka, dock inte vinden utan bara monsunregnet? Det åskade, blixtrade och spöregnade i över 12 timmar, och då menar vi spöregnade...

När det väl slutade stod mer eller mindre hela Boracay under vatten. När solen kom fram bestämmde vi oss för att segla lite tillsammans med David, Anna, Jesper, Sanna samt nyanlända Karro, Gael och Tina. Vi hyrde två trimmaraner och sedan blev det race upp till Puka beach och tillbaka.

Slutligen kom dock dagen då vi var tvungna att lämna paradisön Boracay. Skönt då det blivit fruktansvärt mycket folk och lite vind de sista dagarna, men trist eftersom filipenerna är fantastiskt trevliga och glada och ön är ett litet paradis i sig. Nu sitter vi åter i Hong Kong och laddar inför kvällens nyårsfirande med sushi och vem vet, kanske lite bubbel...

Medan damerna tröttnade och gick till sängs drog vi i oss de sista dropparna innan vi gick mot utgång. David satte stortån i två fartgupp innan vi fick tag på en moppe med sidovagn som tog oss till "Hey Judes".

Följande morgon gick lite segt i starten men vi tog oss efter en stadig baconfrukost ner till stranden. Här hade Anna redan trampat på en sjöborre och hamnat på stranden med 100m linor i ett smidigt nystan. Eva launchade och klev ut i vattnet, vad som sedan hände är något oklart. Vad som däremot var klart var att Evas kite plötsligt satt virad i toppen på en kokospalm medans Eva låg i en liten blodig hög på stranden. Lyckligtvis var det inte så illa som det såg ut, Eva var hel förutom ett skrubbsår och kiten som åter plockades ner av en liten fillipinjo klarade sig också bra. 

På eftermiddagen mojnade vinden lite och vi knallade över till White beach istället för en fruktshake i solnedgången. Vi käkade pizza och pasta på ett Italiano ställe innan vi drog oss hemmåt för en lugn hemmakväll. I morgon ska vi flytta ut och ner till Banana Saging, framtida bloggande är ett något oklart kapitel, så om vi inte hörs förr önskar vi er alla en riktigt god jul. Här är ingen snö, men sanden ligger bländade vit.

Vinden har varit fortsatt konstant och den mesta tiden har spenderats på Bulabog beach som är kitestranden på Boracay. Idag bjöd Peter på lite extra spänning när hans kite krokade loss sig själv och tog sikte på stjärnorna precis när han skulle åka iväg. Peter blev tvungen att släppa taget och kiten flög upp över stranden och fastnade högst upp i en kokospalm inne på en gård. Lyckligtvis blev ingen skadad och en hjälpsam fillipin klättrade upp och plockade ner kiten som oväntat var helt intakt.

Vi tog med vår käre vän till en kitereparatör vars omdöme var "holy shit" men som efter att ha funderat lite tror att han kan laga svarten tillfälligt så att den håller semestern ut. Tyvärr finns ingen svart kiteduk att tilgå på ön varför Svarten har rippat klart i sin ursprungliga skepnad. Det kanske inte är en tillfällighet att den är av modellen Rippher? 

Just nu sitter vi på balkongen och hedrar Svarten med lite rom och cola.....

Kalibo visade sig vara i storlek och kvalitet som Bunge flygplats. Sedan gick färden vidare i nån form av minibuss. Vi hade ingen direkt koll på hur lång tid det skulle ta men efter en två timmar i helt galen trafik på små vägar kom vi i allafall fram till Caticlan. De 200 pesos vi betalt för bussbiljetten skulle även inkludera båt biljett. De gjorde de förvisso, men man måste såklart även betala hamnavgift? Jaja, vi kom på båten och Peter dricksade en kille utöver det vanliga för att han bar på våra kitegrejer. Det var en kort resa till Boracay och vi fick våra kitegrejer avburna på andra sidan också. Dock av en annan kille såklart... några pesos senare var ihopklämmda på en liten liten moppe med sidovagn och på väg till Bulabog beach. 

Efter ytterligare en spännande resa hoppade vi av och börja kånka upp för en backe där vi trodde att vi skulle bo. här möttes vi av vår fastighetsskötare Ray, som visade oss hem. Resan gick trots många frågetecken sjukt smidigt och några timmar senare satt vi mätta och belåtna på balkongen och drack vars en iskall.

Vaknade med tuppen på söndagen, eller rättare sagt av tuppen, eller för att vara korrekt av tupparna. Det lät som om det kunde röra sig om ett par tusen? Dessutom hade Johan och Eves nåt djur som började gapa för full hals inne i rummet! Eftersökningar gav dock inget resultat...

Dagen spenderades efter frukost av först rundtur, sedan storhandling på supermarknad. En flaska 15 årig rom kostade hela 50 kr för en flaska! Så vi köpte bara en och en 8 årig för 15 kr. Efter lite lunch på färsk mango, ananas och apelsin gick vi ner till stranden. Plattvatten, onshore ca 10 m/s, svårt att klaga.

Efter lite åkning sitter vi nu och sippar drinkar på balkongen, synd att klaga!

Eller ja, det har varit lite dåligt med sol, det är fan för jävligt!