backeeves

Vi misstänkte att det skulle vara trångt, turistigt och ocharmigt, vilket det också var. Men som motvikt hängde det Öländska posset här så vi breddade vårt sociala umgänge, vilket är viktigt för Johan som gillar att träffa människor och umgås och så...

Redan första lunchen fick vi dåliga vibbar när det tog typ en och en halv timme innan maten kom, och de plussade på 40% på vår nota? Vi snackade dock ner det till -10%.

Under första natten fick Eva panik på rummet men Johan som dövat sig med alkohol var helt oförstående när hon morgonen efter talade om mögeldoft och flytt, men flytt blev det till slut.

Vi surfade på en av de mindre lagunerna för att undvika den värsta crowden som hängde i den större där det var nån form av tävling. Vattnet var lite unket och det var ganska mycket folk, men det var platt och blåste ganska lagom runt 10 m/s.

Vi passade på när det var lite mindre folk på vattnet och fick ganska bra surf. På kvällarna kunde man äta lyxigt på västerländska "finrestauranger", men jag tror nog att vi lantisar saknade våra Camaraos. Vi hade dock fint häng i Ölänningarnas lyxvilla som de lyckats hyra till ett riktigt bra pris.

Sista dagen körde vi en minisession i havet utanför hotellet innan vi packade in oss i hyrbilen för den sista resan. Trots att vi tyckte att vi var bra förberedda hann vi inte mer än in i Fortaleza innan vi var vilse i gränderna igen. Man kan ju tycka att det borde gå en skyltad huvudväg till flygplatsen, men så jobbar man tydligen inte där.

När vi väl kom fram blev vi blåsta på 1000 spänn av hyrfirman för att vi haft "förmånen" att hyra bilen på flygplatsen?

En liten detalj som man kan tycka borde framgå av kontraktet.

Med lite smolk i bägaren hamnade vi på planet hem, nöjda och trötta efter en härlig och mycket vindsäker surfsemester.

Cameroj!

När vi väl hitta den var det dock ingen tvivel om att vi var rätt. Nattsvart, jämn asfalt lockade upp den överlastade hyrbilen till 3 siffrigt!

Vår plan var att ta oss till Lagoinha, där David och Anna haft bra surf tidigare. Väl framme hopade sig dock problemen, pga tidvattnet gick det bara att köra i lagunen sent på eftermiddagen, men då gick det inte att köra hem igen eftersom  vattnet var för högt. Det blev ett par timmar av ångest innan vi bestämde oss för att ta ett hotell och helt enkelt downwinda till lagunen för att hoppas på skjuts tillbaka. Efter långt letande hittade vi äntligen två rum. På vägen till stranden slog Anna desvärre i sin tå med massivt blodvite, en klassisk flip flop skada.

När det var lagat och vi riggat bangade Eva ut efter att ha blivit hamrad i de brytande 2-3 meters vågorna och bestämde sig för att gå. Vi andra fick en ganska tuff surf ner mot lagunen i svajig vind och stora vågor.

Väl framme träffade vi några trevliga Kanadensare som vi stött ihop med under den försenade frukosten. Det blev skönt häng och en bra kvällssession. I skymmningen gick vi tillbaka till hotellet. Vår utrustning fick skjuts av Kanadensarna som körde hänsynlöst i hav och sanddyner med sina hyrda polos.

På kvällen åt vi på resans bästa restaurang. Menyn bestod av fullklottrade gästböcker med handskriva maträtter insprängda mellan klottret, en utmaning att läsa men maten var fantastisk.

Hotellet hade stans grymmaste frukost och efter att ha smält den körde vi hyrbilen till Lagunen. Det blev en fin vågsession och sedan plattvatten i skymningen. Kanadesarna bjöd på bira i mörkret innan vi rullade hemåt i natten efter att tidvattnet dragit sig tillbaka.

Då tidvattnet omöjliggjorde vidare surf fick vi tyvärr lämna för Cumbuco följande morgon.

Båt Visby-Nynäshamn

Buss Nynäshamn-SthlmC

Taxi SthmlC-Dalagatan

Lunch

Taxi Dalagatan-Arlanda

Arlanda-Frankfurt

Frankfurt-Sao Paolo

Sao Paulo-Fortaleza

Vi plockar raskt ut vår förbokade hyrbil på Avis och lyckas knöka in 4 personer med packning, men då är det också fullt. Det tar ca 5 minuter efter det att vi lämnat flygplatsen tills vi är vilse på smågatorna i Fortaleza. Vi yrar runt och försöker hitta dels var vi är, dels vart vi ska. Men skyltningen är inte riktigt vad man kunde hoppas på och ingen av våra 2 kartor verkar stämma med verkligheten.

Vi lyckas efter en 45 minuter hitta ut ur staden och nu ska vi bara hitta väg 222. Det lyckas vi tyvärr med men vad som inte framgår av googles fina vägbeskrivning är att 222 sett bättre dagar. Första halvtimmen är snittfarten ca 20 km/h medan vi snirklar mellan avgrundshål i asfalten. En bra bit efter mörkretsinbrott är vi framme och kan äntligen sträcka ut oss på vita lakan.

Vårt första boende på Casa da Bruxa är en riktig vinstlott. Strandnära mys i fräsha bungalows med lyxig frulle. Här har vi det oförskämt bra faktiskt. På dagarna kan vi ta små dagsutflykter med båt till "Secret spot" där vi har skönt häng med plattvatten i mangroven trots stadiga 12 m/s. På kvällarna är det grillad fisk och cameroj på de lokala små restaurangerna som serverar sjukt starka men goda Caipirinhas.

Vår värd Gigi visar oss en grym restaurang inne i staden Itarema. Här frossar jag på kött och övriga på fisk trots vissa svårigheter med den långa menyn på portugisiska. Vi äter även en himmelsk buffé som värdinnan Monica lagar till hemma på Casa da Bruxa.

Tyvärr måste vi sedan flytta till Anna och Davids boende, Pura Vida Club. Här är inte lika idylliskt och ägaren visar sig vara en jävligt knepig figur. Vi bestämmer oss för att dra söderut eftersom passaden varit lite väl stark de sista dagarna, 13-15 m/s. När vi meddelar vår värd detta får han tuppjuck men vi lyckas i alla fall komma därifrån till sist.

Jag inledde starkt med att fippla till min bokning så det blev att boka om när man stod i kön i Visby 20 min innan avgång.

Sedan blev det att värma upp sittfläsket inför 70 mil mot Björnängen.

Defendern har varit lite svajig på sistone och nu fick den bekänna färg, det blev typ svart? Efter 50 mil var vibrationerna i framvagnen olidliga och katastrofen kändes som ett annalkande faktum. Fram kommer man dock alltid när man kör engelskt och efter 12 timmars resa blev det en iskall pils på balkongen med utsikt över Indalsälven och Åreskutan.

Pelle hade spelning på Holiday så efter grill blev det snabbdusch och sedan häng framför DJ båset till 0200, kvällen avslutades förstaklassigt med "Rythm is a dancer" 0215 för övrigt kanske Åres senaste spelning?

På söndagmorgonen var det bara att skruva ihop FSR:n och hoja in till byn för att träffa Pelle på Åre Bikes. Här var det full rulle och jag befodras snabbt till titeln "Greasemonkey" och fick ansvar över att fetta in kedjor på hela parken av 30 cyklar, jo jag tackar jag! Jag pinnar upp till DH banan vid lunch och kollar lite eftersom de kör svenska cupen där. Har lite otur och hamnar mellan två åk, men hinner se en del grymma åkare och en vurpa.

På kvällen kilar vi ner vid Henks buske och frestar brunöring med nymph och torrfluga. Det är förstås ingen tävling, men jag tar nog den största...

På måndagen är vädret lite svajigt, jag tar bilen på upptäcksfärd för att reka ett eventuellt xc-spår. Det går dock dåligt både men rekningen och bilningen. Jag blir ganska blöt i regnet, och hittar inget bra spår att cykla på. Bilen skakar brutalt och jag beslutar mig för att den måste lämnas in på verkstad eftersom den omöjligt går att köra hem. Tillbaka i Åre spricker solen upp och jag trampar bort till Gunnars verkstad. Han förklarar att han är "allergisk mot sådana bilar", men lovar att titta på den under tisdagen.

På kvällen glider Jag, Pelle och grannen Henrik till Undersåker och kör lite dirt som uppvärmning inför kommande downhill åkning. Det är sjukt kul och det beslutas om regelbunden "gubb-dirt" på måndagar. 

Nästa morgon är det då äntligen cykling på riktigt. Jag kittar upp mig med skydd och integralhjälm och gränslar en UMF Duncan, en grym nedförsmaskin med bottenlös fjädring fram och bak. Vi värmer upp i flinbanan och efter ett par löpor försvinner dödsångesten och det börjar rulla på. Sweet!

Efter att Greasemonkyn smörjt upp alla cyklarna bokar han in sig på två dagar till... 

Åker över till Gunnar som står med ett utbytt knutkors och säger att bilen är lagad, gytt! Nu kan man koppla av på allvar.

Kvällen avslutas på en fin forsnacke och några brunöringar hissas upp och ned.

Onsdagen bjuder på strålande väder, 4 grader plus, störtregn och kuling. Bara nedre stolen är öppen och liftgubben måste idiotförklara oss ganska många gånger om där vi kliver på, dyngblöta och fullkomligt täckta av brun Årelera. Till sist viker vi oss och det blir istället en praktmiddag hemma hos Andrea och Pelle. Fisket inställt pga grogg.

Sista åkdagen, strålande sol och upptorkande, hårdpackade spår. Det blir Kabin, Hellrajd, 1000-metarn, shimanoleden afterbike och slutpumpad kropp. Vi lyxar till det med ett besök i vattenlandet på Hollidayclub och det känns sjukt skönt, trots att man betaler 200 spänn för en bastu. På det placeras en saftig biff och en kall öl, sedan blir det öringfrossa vid Gevsjön tills klockan ett på natten.

Sista dagen chillar jag på Åre Bikes, handlar lite och dricker kaffe tills jag råkar kolla min båtbiljett. Båten går tydligen 1750 och inte 2100 som jag tyckte att den borde?!

Kastar mig iväg, och börjar infernaliskt räkna på tiden i bilen. Ekvationen visar sig vara olösbar och jag tvingas boka om till nästa båt 2330, nu har jag inte bråttom...

Får en trevlig timme i Östersund när jag lunchar med min kompis Svenne, sedan blir det krypfart söderut. Lär mig att Dragons Gate inte har bra Kinamat och det inte finns någon backup om den som står längst fram på färjan inte vaknat när båter kommit i hamn, sedan är en i övrigt grymt fin semester slut. Summa kardemumma, Åre, bättre i tö än snö!

Hur tar man sig då från Visby till Jämtland? Vi mönstrade på gotlandsbåten onsdag kväll, där mötte vi vårt ressällskap Tom och Lollo. Sedan blev det buss till centralen för att glida på nattåget till Åre.
De gamla tiderna då man fördrev tågresan med turkshot är förbi, utan vi pensionärer bäddade ner oss tidigt för att vakna utvilade på Åre perrong! Det gjorde vissa av oss, medan andra lyssnat på 40-taggarna i grannkupén som skröt om vem som dragit hem fulast? brudar.

Efter att ha installerat oss i familjen Hedlunds väl tilltagna fjällstuga blev det frukost på bageriet innan vi blev guidade ut på fjället av Tobas och Lisa. Det blev lite uppvärmningsåk innan vi tog oss hem för en skön bastu.
Klabbade till det med bastutimern så det blev Harlembastu, typiskt. För er som inte är bekanta med Harlem så är det alltså när man sätter på bastun samtidigt som man går in, så att man får sitta och hålla händerna över aggregatet för att hålla värmen, likt uteliggare över bensinfat i Harlem.
På kvällen blev vi hämtade av Johans kompis PO som driver åre bikes. Hemma hos PO och Andrea bjöds vi sedan på en toppenkväll med en massa gott, bland annat vin.

På fredagen konstaterade Johan att det måste varit dåligt vin, dessutom var nästan hela systemet stängt pga snöstorm. Väldigt märkligt då Eva dubbelkollat vädret dagen innan med tjejen som sålde liftkort för att vi inte skulle köpa i onödan. Medan Eva slet i motvinden tog Johan ett snabbt åk innan han skjutsades tillbaka till huset. Väl där kostaterade han att han var utelåst och mobilen innelåst, så tiden han sett fram emot trynandes i sängen spenderades istället huttrandes på trappen.
Attackbastu för att tina upp, denna gång utan timerproblem. Det blev en lugn tacokväll hemma hos Tobas och Lisa med vänner.

Lördagen bjöd äntligen på sol och vi var laddade. Övre delen av kullen var fortfarande stängd men vi fick några, om än lite isiga åk, innan vi fastnade i en massiv liftkö. Tack och lov räddades vi av PO som meddelande att han hämtade oss inom 5 min för att köra oss till Duved, där det eventuellt skulle vara bättre.
Mycket riktigt, Duved bjöd på toppenåkning med obefintliga köer och härlig vårsnö. Det laddades 120 to assplant tills magen gjorde sig påmind. Grundplanen brunch på Copperhill ströks och istället kom C Hill till oss, i form av Andrea och Lee som bjöd på varmkorv och Mer i solen. Svensk skidåkning när den är som bäst!

På kvällen preppade vi middag hemma i stugan i form av älgfilé med murkelsås. Det gick dock lite överstyr när stektermometern flippade och visade 20 grader förmycket. 40 graders innertemp blir lite i blodigaste laget även för filé och det blev att fulrädda med eftergrillning. Efter maten blev det några drinkar på byn med vår värd Cecilia och hennes kille Henrik.

På söndagen bjöd Cecilia på frukostbuffé innan vi skumpade tåg hemmåt. Det gjordes lösa planer på att prova Åre i sommarklimat, man kan tydligen slå sig ännu hårdare om man åker ner för kullen på cykel!
Tills dess, tack till alla som bjudit på sig själva för att optimera vår helg! 

Vi beställde taxi på morgonen och en glad filur körde oss på skumpig väg och senare rakt ut i sanddynorna. Det visade sig dock att inte ens de som bor på ön har koll på all sand.

Efter att surfat sideshore och blivit sandblästrade på Praia de Chavres i två dagar blev det dock lite sämre med vind.

Vi spenderade dagarna i solen med varsin god bok och på kvällarna njöt vi av havets läckerheter på de lokala restaurangerna. Det blev dock lite väl läckert för Johan som blev lite sjuk på kuppen

Det finns inte överdrivet mycket att göra i sömniga Sal Rei, vi passade på att följa med en gammal dykräv som liknade Cousteau. Eftersom Eves har lite problem med sina trumhinnor fick hon nöja sig med att plaska i ytan med en knappt simkunnig liten parvel, medan Johan gick ner med tuber till ett vrak. Ganska omgående höll dyket på att få ett hastigt slut när Johan, som hade lite problem med att hitta balansen i västen, lade handen på en skorpinjonfisk.

Den var dock för trött för att stickas så alla inblandade kunde simma vidare.

Vi spenderade ganska mycket pengar på taxi under veckan. Dyrast blev vår utflykt till Cabo Santa Maria, ett coolt och hypat ställe som man måste åka till om man är på Boa Vista. Här har ett stort båtvrak spolats upp på sandstranden.

Även om resan inte riktigt blev vad vi hoppats när det gäller surf så vande man sig snabbt vid det behagliga klimatet och den långsamma lunken på gäller på ön. Helt klart är det ett ställe som kan leverera vid rätt förhållande. 

Är man inte surfintresserad vet jag inte riktigt varför man skulle åka till Boa Vista. Maten är både bättre och billigare på andra ställen och det finns väldigt lite att se och göra. Trots det är vi inte helt främmande för att åka dit igen, men då i Januari då vindprognosen är lite säkrare.

Halva Juli hann gå och temperaturen vägrade krypa över 20. Så stämplar man ut från jobb för 2 veckor i lagomlandet och katching så har man 25+ och strålande sol!

Det är nära att korv och blåbärspaj glöms i kylen, det skulle varit förödande då det är vårt enda ansvarsområde inför seglingen till Stora Karlsö.

Nere vid hamnen har Ylva & Mats säkerhetsgenomgång för sina nymönstrade gastar Malin och Maria. Johan får kolla på Mats sjökort och yxar till med några koordinater till GPS:n, Puckos enda Navhjälpmedel. Det är svag sydlig vind vilket betyder kryss.

Då vi misstänker att vi kommer gå lite långsammare än Najaden har vi bråttom iväg.

Pucko går med alla sina nybyggda trim som ett spjut och vi tar bra höjd, betydligt bättre än Najaden som snabb kommer efter.

Vi är såklart helnöjda och seglar på tills telefonerna börjar ringa. Eva vägrar svara eftersom vi har semester men i Johans huvud ringer en klocka. Visst satte han in en skjutvarning i pärmen för R28A natten innan på jobbet?

Mycket riktigt på telefon bekräftar Ylva att sjöbevakningen ropat på dem för att de ska styra undan.

Då vi inte har något kort ringer Johan till tornet och låter dom plotta Pucko på radarn. Vi befinner oss givetvis redan inne i området men jobbar oss utåt. 

Efter en stund ser vi en båt komma smygandes längs land för spinnaker åt andra hållet. Johan tänker att kan den båten vara där borde vi väl kunna vara här. Nytt samtal till tornet, får numret till skjutledaren och ringer honom.

Skjutledare Östergren meddelar att det går bra att slå söderut mot Karlsö, vackert!

Vi guppar söderut i svag vind, plötsligt ser vi "Skrubben" komma ångande långt utifrån på halvvind in mot oss. Vi misstänker motorgång, när de kommit ifatt i lä höjdar de  upp och går jämnsides. Vi tutat uppmuntrande i vår tuta. Ingen av oss lyckas hålla rakt på Karlsö men vi vinner kryssduellen. Skrubben går dock om med sin diselmaskin när vi tar ner segel och startar vår lilla snurra.

Vi lägger till vid bryggan och sträcker på benen. Tillsynsman Aron tar våra pengar och ger oss hårda instruktioner om hur vi får röra oss på ön.

Till kall öl hör vi Sverige få stryk av Spanien innan vi startar grillarna. Förutom Merguez och Chorizo syns Arons bleka snabel när han nakenbadar och sedan "tyskspanar" från stranden i bara mässingen!

Efter maten knallar vi upp på ön och kollar på Sillgrisslorna och Tordmularna som häckar på Nordsidans klippor. Det är ett fantastisk skådespel (förlåt mig för att detta låter som något mina föräldrar skulle skriva) och det känns väldigt exotiskt.

Sedan blir det rosévin och paj under Skrubbens sittbrunnskapell.

Vi somnar gott i varsin koj, vaggade till sömns av vågorna.

Vi vaknar dock i våra kojer redan vid tre, fyra tiden när vågorna istället kastar runt Pucko. Kombinationen lätt bakis och bergochdalbana blir för mycket för Johan så han kryper i land ett tag. 

Vinden vrider dock ner mot syd igen och efter frukost gör vi båten klar för avfärd.

Det har utlovats ganska frisk vind och återigen känner vi att vi har en något långsammare båt än vårt escadersällskap i najaden.

Så fort vi kommit utanför hamnen hissar vi därför vårt ess i rockärmen, Puckos svart/gula spinnaker!

Det blir en skaplig sättning för att vara gjord på två och båten accelererar genast.

Stora Karlsö försvinner snabbt bakom oss och Skrubben som också lämnat hamnen har inte en chans att hänga på. Vi gör väl en 7 knop mot Högklint. 

Snart uppstår dock lite komplikationen, Eva reder inte riktigt ut att styra båten då det krävs ganska mycket att hålla den rak på länsen. Johan är dessutom väldigt kissnödig. Det löser sig dock, men som vi brukar säga, det som händer på Pucko stannar på Pucko,,,

Vinden ökar efterhand, lite klurigt att uppskatta hur mycket på länsen men vi flyger fram på surfen och även Johan börjar få lite svårt att hålla kurs i vågorna. Båten hamnar lätt i obalans och spinnakern pendlar, vilket gör att vi rullar ännu mer. Det känns lite olustigt med tanke på att det kan öka mer och skepparen tar till slut beslutet att spinnakern ska ner. 

Om man är två betyder det att en måste upp på däck och en måste styra. Vårt problem är dock att det bara finns en som i allafall har en skaplig uppfattning om vad som ska göras. Det exakta händelseförloppet är nu något oklart. Eva hamnar vid rodret, båten lovar, Johan dumpar gajarna och studsar upp på däck. Ungefär nu uppstår i alla fall problemet. 

Spinnakerfallet hänger sig i blocket och spinnakern vägrar att komma ner. 

Det är svårt att se vad som hänt men vi provar lossa lite på genuafall, drar, rycker och Johan svär. Något av det där verkar i hjälpa för till sist kommer spinnakern ner. Gajar halas in, spinnakerbom plockas ner. 

Någon stans i tumultet halkar desutom Johan till och doppar ett ben utanför relingen vilket Eva tyvärr noterar. Tanken på vad hon skulle göra om Johan går överbord blir lite överväldigande och hon blir lite rädd. Johan blir mest adrenalinad. 

Till sist är i allt nere och Johan kan åla ner i sittbrunnen igen och ta rodret ett tag. Vi gippar och går för enbart stor en bit medan vi samlar oss. Sedan hissar vi genuan så vi får lite balans i båten igen och går mot land. När vi kommer in mot kusten får vi övergå till platt läns igen men även utan spinnaker forsar vi på bra mot Visby. Trots vårt lilla mankemang ute på havet så tar resan hem mindre än halva tiden dit och vi anländer väl innan Skrubben.

Inne i hamnen käkar vi försvarsmaktens RoyalThai och myser lite i solen innan vi packar ihop och rullar hem till klockgränd igen, trötta och väldigt solbrända.

Kvällen räddas av grannarna som bjuder på resterna av deras 50 års skiva kvällen innan. Kall öl, marinerad rostbiff, pasta och potatissallad, mums!

Tagit tåget till Kina, åkt pulka i snön, ridit kamel i öknen, chillat vid Taj Mahal, tittat på Operahuset i Sydney, varit på 4D bio, ätit glass vid Jesusstatyn i Rio, åkt upp i Eiffeltornet, kollat på mount Rushmore, strosat utanför vita huset, ätit kina mat, posat vid Niagara fallet, tittat på mumier, varit i ispalatset samt shoppat en massa mer skräp.