Brasil, Ilha do Guajiru

Casa da Bruxa
Att resa är som kanske nämts tidigare att dö en smula...
Båt Visby-Nynäshamn
Buss Nynäshamn-SthlmC
Taxi SthmlC-Dalagatan
Lunch
Taxi Dalagatan-Arlanda
Arlanda-Frankfurt
Frankfurt-Sao Paolo
Sao Paulo-Fortaleza
Vi plockar raskt ut vår förbokade hyrbil på Avis och lyckas knöka in 4 personer med packning, men då är det också fullt. Det tar ca 5 minuter efter det att vi lämnat flygplatsen tills vi är vilse på smågatorna i Fortaleza. Vi yrar runt och försöker hitta dels var vi är, dels vart vi ska. Men skyltningen är inte riktigt vad man kunde hoppas på och ingen av våra 2 kartor verkar stämma med verkligheten.
Vi lyckas efter en 45 minuter hitta ut ur staden och nu ska vi bara hitta väg 222. Det lyckas vi tyvärr med men vad som inte framgår av googles fina vägbeskrivning är att 222 sett bättre dagar. Första halvtimmen är snittfarten ca 20 km/h medan vi snirklar mellan avgrundshål i asfalten. En bra bit efter mörkretsinbrott är vi framme och kan äntligen sträcka ut oss på vita lakan.
Vårt första boende på Casa da Bruxa är en riktig vinstlott. Strandnära mys i fräsha bungalows med lyxig frulle. Här har vi det oförskämt bra faktiskt. På dagarna kan vi ta små dagsutflykter med båt till "Secret spot" där vi har skönt häng med plattvatten i mangroven trots stadiga 12 m/s. På kvällarna är det grillad fisk och cameroj på de lokala små restaurangerna som serverar sjukt starka men goda Caipirinhas.
Vår värd Gigi visar oss en grym restaurang inne i staden Itarema. Här frossar jag på kött och övriga på fisk trots vissa svårigheter med den långa menyn på portugisiska. Vi äter även en himmelsk buffé som värdinnan Monica lagar till hemma på Casa da Bruxa.
Tyvärr måste vi sedan flytta till Anna och Davids boende, Pura Vida Club. Här är inte lika idylliskt och ägaren visar sig vara en jävligt knepig figur. Vi bestämmer oss för att dra söderut eftersom passaden varit lite väl stark de sista dagarna, 13-15 m/s. När vi meddelar vår värd detta får han tuppjuck men vi lyckas i alla fall komma därifrån till sist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback