Stora Karlsö

Tidigt på lördag morgon packar vi bilen och rullar ner mot hamnen. Johan ä trött och sur efter att ha jobbat natt och Eva är stressad och glömsk. 
Det är nära att korv och blåbärspaj glöms i kylen, det skulle varit förödande då det är vårt enda ansvarsområde inför seglingen till Stora Karlsö.

Nere vid hamnen har Ylva & Mats säkerhetsgenomgång för sina nymönstrade gastar Malin och Maria. Johan får kolla på Mats sjökort och yxar till med några koordinater till GPS:n, Puckos enda Navhjälpmedel. Det är svag sydlig vind vilket betyder kryss.
Då vi misstänker att vi kommer gå lite långsammare än Najaden har vi bråttom iväg.
Pucko går med alla sina nybyggda trim som ett spjut och vi tar bra höjd, betydligt bättre än Najaden som snabb kommer efter.
Vi är såklart helnöjda och seglar på tills telefonerna börjar ringa. Eva vägrar svara eftersom vi har semester men i Johans huvud ringer en klocka. Visst satte han in en skjutvarning i pärmen för R28A natten innan på jobbet?
Mycket riktigt på telefon bekräftar Ylva att sjöbevakningen ropat på dem för att de ska styra undan.

Då vi inte har något kort ringer Johan till tornet och låter dom plotta Pucko på radarn. Vi befinner oss givetvis redan inne i området men jobbar oss utåt. 
Efter en stund ser vi en båt komma smygandes längs land för spinnaker åt andra hållet. Johan tänker att kan den båten vara där borde vi väl kunna vara här. Nytt samtal till tornet, får numret till skjutledaren och ringer honom.
Skjutledare Östergren meddelar att det går bra att slå söderut mot Karlsö, vackert!

Vi guppar söderut i svag vind, plötsligt ser vi "Skrubben" komma ångande långt utifrån på halvvind in mot oss. Vi misstänker motorgång, när de kommit ifatt i lä höjdar de  upp och går jämnsides. Vi tutat uppmuntrande i vår tuta. Ingen av oss lyckas hålla rakt på Karlsö men vi vinner kryssduellen. Skrubben går dock om med sin diselmaskin när vi tar ner segel och startar vår lilla snurra.

Vi lägger till vid bryggan och sträcker på benen. Tillsynsman Aron tar våra pengar och ger oss hårda instruktioner om hur vi får röra oss på ön.
Till kall öl hör vi Sverige få stryk av Spanien innan vi startar grillarna. Förutom Merguez och Chorizo syns Arons bleka snabel när han nakenbadar och sedan "tyskspanar" från stranden i bara mässingen!

Efter maten knallar vi upp på ön och kollar på Sillgrisslorna och Tordmularna som häckar på Nordsidans klippor. Det är ett fantastisk skådespel (förlåt mig för att detta låter som något mina föräldrar skulle skriva) och det känns väldigt exotiskt.
Sedan blir det rosévin och paj under Skrubbens sittbrunnskapell.
Vi somnar gott i varsin koj, vaggade till sömns av vågorna.

Vi vaknar dock i våra kojer redan vid tre, fyra tiden när vågorna istället kastar runt Pucko. Kombinationen lätt bakis och bergochdalbana blir för mycket för Johan så han kryper i land ett tag. 
Vinden vrider dock ner mot syd igen och efter frukost gör vi båten klar för avfärd.
Det har utlovats ganska frisk vind och återigen känner vi att vi har en något långsammare båt än vårt escadersällskap i najaden.
Så fort vi kommit utanför hamnen hissar vi därför vårt ess i rockärmen, Puckos svart/gula spinnaker!
Det blir en skaplig sättning för att vara gjord på två och båten accelererar genast.
Stora Karlsö försvinner snabbt bakom oss och Skrubben som också lämnat hamnen har inte en chans att hänga på. Vi gör väl en 7 knop mot Högklint. 

Snart uppstår dock lite komplikationen, Eva reder inte riktigt ut att styra båten då det krävs ganska mycket att hålla den rak på länsen. Johan är dessutom väldigt kissnödig. Det löser sig dock, men som vi brukar säga, det som händer på Pucko stannar på Pucko,,,

Vinden ökar efterhand, lite klurigt att uppskatta hur mycket på länsen men vi flyger fram på surfen och även Johan börjar få lite svårt att hålla kurs i vågorna. Båten hamnar lätt i obalans och spinnakern pendlar, vilket gör att vi rullar ännu mer. Det känns lite olustigt med tanke på att det kan öka mer och skepparen tar till slut beslutet att spinnakern ska ner. 

Om man är två betyder det att en måste upp på däck och en måste styra. Vårt problem är dock att det bara finns en som i allafall har en skaplig uppfattning om vad som ska göras. Det exakta händelseförloppet är nu något oklart. Eva hamnar vid rodret, båten lovar, Johan dumpar gajarna och studsar upp på däck. Ungefär nu uppstår i alla fall problemet. 
Spinnakerfallet hänger sig i blocket och spinnakern vägrar att komma ner. 
Det är svårt att se vad som hänt men vi provar lossa lite på genuafall, drar, rycker och Johan svär. Något av det där verkar i hjälpa för till sist kommer spinnakern ner. Gajar halas in, spinnakerbom plockas ner. 
Någon stans i tumultet halkar desutom Johan till och doppar ett ben utanför relingen vilket Eva tyvärr noterar. Tanken på vad hon skulle göra om Johan går överbord blir lite överväldigande och hon blir lite rädd. Johan blir mest adrenalinad. 

Till sist är i allt nere och Johan kan åla ner i sittbrunnen igen och ta rodret ett tag. Vi gippar och går för enbart stor en bit medan vi samlar oss. Sedan hissar vi genuan så vi får lite balans i båten igen och går mot land. När vi kommer in mot kusten får vi övergå till platt läns igen men även utan spinnaker forsar vi på bra mot Visby. Trots vårt lilla mankemang ute på havet så tar resan hem mindre än halva tiden dit och vi anländer väl innan Skrubben.

Inne i hamnen käkar vi försvarsmaktens RoyalThai och myser lite i solen innan vi packar ihop och rullar hem till klockgränd igen, trötta och väldigt solbrända.
Kvällen räddas av grannarna som bjuder på resterna av deras 50 års skiva kvällen innan. Kall öl, marinerad rostbiff, pasta och potatissallad, mums!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback