The Östersjöblues...
Styrman Eves styr med van hand skutan mellan kobbar och skär medan Kapten Johan studerar sjökortet. Jevlar med sten och skit dom slängt ut i havet här uppe i Stockholmstrakten då? Vädret är ganska mulet och trist "Men det regnar i allafall inte." konstaterar styrman Eves glatt.
Ett par timmar senare öser regnet ner... För att hålla humöret uppe bjuder nu Kungen på lunch. Det blir Pasta med tomatsås och lite vetekex. Det smakar förträffligt och besättningen glömmer bort sina blöta kläder för en stund. Johan funderar lite på att det just nu är ganska troligt att alla i familjen Backe befinner sig ombord på en segelbåt fördelat på 3 världsdelar.
Vinden tilltar under eftermiddagen och Kaptenen börjar fundera på att reva storen i den tilltagande dyningen. Det saknas dock en tamp för ändamålet och istället släcker vi lite på skotet.
Efter ett par timmar spricker det dock upp och blir sol, tyvärr avtar även vinden en hel del och med det även farten. Men vad gör det när man kan gassa i solskenet och guppa fram med hav så långt ögat kan nå?
Nu görs även resans absolut sämsta sträcka, krysset på flygvapnets miljondelskarta lyser trotsigt på helt fel long och lat. Slapp rorsman, vindvrid eller dåligt trimm på storen efter hårdvinden? Troligen alla tre, men klart är att vi inte gjort något lysande framsteg mot ön och frustrationen är påfallande och myteriet hänger i luften men räddas av att styrman hintar om att GPS:en kanske visar fel? Det finns dock bara en utväg, att segla på.
Vi slår in mot ön och enligt Kaptens beräkningar bör vi kunna hålla samma bog hela natten och sikta ön i gryningen.
Det blir satans kallt... alla kläder åker på men fukten gör sitt. Både Johan och Eves sitter och huttrar trots underställ, fleece, skalplagg, seglarställ, mössa och vantar. Trött blir man också i mörkret konstigt nog? Johan käkar Rosmaringryta med ris och Eva tar en svartvinbärssoppa. Sedan maler vi på och trotsar till och med sjösjukan genom att gå ner och lägga oss där nere för att få upp lite bättre värme.
0330 lägger sig vinden, vi står stilla...
Ett par timmar senare öser regnet ner... För att hålla humöret uppe bjuder nu Kungen på lunch. Det blir Pasta med tomatsås och lite vetekex. Det smakar förträffligt och besättningen glömmer bort sina blöta kläder för en stund. Johan funderar lite på att det just nu är ganska troligt att alla i familjen Backe befinner sig ombord på en segelbåt fördelat på 3 världsdelar.
Vinden tilltar under eftermiddagen och Kaptenen börjar fundera på att reva storen i den tilltagande dyningen. Det saknas dock en tamp för ändamålet och istället släcker vi lite på skotet.
Efter ett par timmar spricker det dock upp och blir sol, tyvärr avtar även vinden en hel del och med det även farten. Men vad gör det när man kan gassa i solskenet och guppa fram med hav så långt ögat kan nå?
Nu görs även resans absolut sämsta sträcka, krysset på flygvapnets miljondelskarta lyser trotsigt på helt fel long och lat. Slapp rorsman, vindvrid eller dåligt trimm på storen efter hårdvinden? Troligen alla tre, men klart är att vi inte gjort något lysande framsteg mot ön och frustrationen är påfallande och myteriet hänger i luften men räddas av att styrman hintar om att GPS:en kanske visar fel? Det finns dock bara en utväg, att segla på.
Vi slår in mot ön och enligt Kaptens beräkningar bör vi kunna hålla samma bog hela natten och sikta ön i gryningen.
Det blir satans kallt... alla kläder åker på men fukten gör sitt. Både Johan och Eves sitter och huttrar trots underställ, fleece, skalplagg, seglarställ, mössa och vantar. Trött blir man också i mörkret konstigt nog? Johan käkar Rosmaringryta med ris och Eva tar en svartvinbärssoppa. Sedan maler vi på och trotsar till och med sjösjukan genom att gå ner och lägga oss där nere för att få upp lite bättre värme.
0330 lägger sig vinden, vi står stilla...
Kommentarer
Trackback