Åre revisited.
Jag inledde starkt med att fippla till min bokning så det blev att boka om när man stod i kön i Visby 20 min innan avgång.
Sedan blev det att värma upp sittfläsket inför 70 mil mot Björnängen.
Defendern har varit lite svajig på sistone och nu fick den bekänna färg, det blev typ svart? Efter 50 mil var vibrationerna i framvagnen olidliga och katastrofen kändes som ett annalkande faktum. Fram kommer man dock alltid när man kör engelskt och efter 12 timmars resa blev det en iskall pils på balkongen med utsikt över Indalsälven och Åreskutan.
Pelle hade spelning på Holiday så efter grill blev det snabbdusch och sedan häng framför DJ båset till 0200, kvällen avslutades förstaklassigt med "Rythm is a dancer" 0215 för övrigt kanske Åres senaste spelning?
På söndagmorgonen var det bara att skruva ihop FSR:n och hoja in till byn för att träffa Pelle på Åre Bikes. Här var det full rulle och jag befodras snabbt till titeln "Greasemonkey" och fick ansvar över att fetta in kedjor på hela parken av 30 cyklar, jo jag tackar jag! Jag pinnar upp till DH banan vid lunch och kollar lite eftersom de kör svenska cupen där. Har lite otur och hamnar mellan två åk, men hinner se en del grymma åkare och en vurpa.
På kvällen kilar vi ner vid Henks buske och frestar brunöring med nymph och torrfluga. Det är förstås ingen tävling, men jag tar nog den största...
På måndagen är vädret lite svajigt, jag tar bilen på upptäcksfärd för att reka ett eventuellt xc-spår. Det går dock dåligt både men rekningen och bilningen. Jag blir ganska blöt i regnet, och hittar inget bra spår att cykla på. Bilen skakar brutalt och jag beslutar mig för att den måste lämnas in på verkstad eftersom den omöjligt går att köra hem. Tillbaka i Åre spricker solen upp och jag trampar bort till Gunnars verkstad. Han förklarar att han är "allergisk mot sådana bilar", men lovar att titta på den under tisdagen.
På kvällen glider Jag, Pelle och grannen Henrik till Undersåker och kör lite dirt som uppvärmning inför kommande downhill åkning. Det är sjukt kul och det beslutas om regelbunden "gubb-dirt" på måndagar.
Nästa morgon är det då äntligen cykling på riktigt. Jag kittar upp mig med skydd och integralhjälm och gränslar en UMF Duncan, en grym nedförsmaskin med bottenlös fjädring fram och bak. Vi värmer upp i flinbanan och efter ett par löpor försvinner dödsångesten och det börjar rulla på. Sweet!
Efter att Greasemonkyn smörjt upp alla cyklarna bokar han in sig på två dagar till...
Åker över till Gunnar som står med ett utbytt knutkors och säger att bilen är lagad, gytt! Nu kan man koppla av på allvar.
Kvällen avslutas på en fin forsnacke och några brunöringar hissas upp och ned.
Onsdagen bjuder på strålande väder, 4 grader plus, störtregn och kuling. Bara nedre stolen är öppen och liftgubben måste idiotförklara oss ganska många gånger om där vi kliver på, dyngblöta och fullkomligt täckta av brun Årelera. Till sist viker vi oss och det blir istället en praktmiddag hemma hos Andrea och Pelle. Fisket inställt pga grogg.
Sista åkdagen, strålande sol och upptorkande, hårdpackade spår. Det blir Kabin, Hellrajd, 1000-metarn, shimanoleden afterbike och slutpumpad kropp. Vi lyxar till det med ett besök i vattenlandet på Hollidayclub och det känns sjukt skönt, trots att man betaler 200 spänn för en bastu. På det placeras en saftig biff och en kall öl, sedan blir det öringfrossa vid Gevsjön tills klockan ett på natten.
Sista dagen chillar jag på Åre Bikes, handlar lite och dricker kaffe tills jag råkar kolla min båtbiljett. Båten går tydligen 1750 och inte 2100 som jag tyckte att den borde?!
Kastar mig iväg, och börjar infernaliskt räkna på tiden i bilen. Ekvationen visar sig vara olösbar och jag tvingas boka om till nästa båt 2330, nu har jag inte bråttom...
Får en trevlig timme i Östersund när jag lunchar med min kompis Svenne, sedan blir det krypfart söderut. Lär mig att Dragons Gate inte har bra Kinamat och det inte finns någon backup om den som står längst fram på färjan inte vaknat när båter kommit i hamn, sedan är en i övrigt grymt fin semester slut. Summa kardemumma, Åre, bättre i tö än snö!
Vad gör vi i År eh..?
Då vi befinner oss i slutskedet av en storrenovering av lägenheten så duggar semesterplanerna inte speciellt tätt. För att råda bot på frustrationen slog Eva på stort under julen och gav bort en gemensam weekend till Åre, som tack fick hon ett par badshorts...
Hur tar man sig då från Visby till Jämtland? Vi mönstrade på gotlandsbåten onsdag kväll, där mötte vi vårt ressällskap Tom och Lollo. Sedan blev det buss till centralen för att glida på nattåget till Åre.
De gamla tiderna då man fördrev tågresan med turkshot är förbi, utan vi pensionärer bäddade ner oss tidigt för att vakna utvilade på Åre perrong! Det gjorde vissa av oss, medan andra lyssnat på 40-taggarna i grannkupén som skröt om vem som dragit hem fulast? brudar.
Efter att ha installerat oss i familjen Hedlunds väl tilltagna fjällstuga blev det frukost på bageriet innan vi blev guidade ut på fjället av Tobas och Lisa. Det blev lite uppvärmningsåk innan vi tog oss hem för en skön bastu.
Klabbade till det med bastutimern så det blev Harlembastu, typiskt. För er som inte är bekanta med Harlem så är det alltså när man sätter på bastun samtidigt som man går in, så att man får sitta och hålla händerna över aggregatet för att hålla värmen, likt uteliggare över bensinfat i Harlem.
På kvällen blev vi hämtade av Johans kompis PO som driver åre bikes. Hemma hos PO och Andrea bjöds vi sedan på en toppenkväll med en massa gott, bland annat vin.
På fredagen konstaterade Johan att det måste varit dåligt vin, dessutom var nästan hela systemet stängt pga snöstorm. Väldigt märkligt då Eva dubbelkollat vädret dagen innan med tjejen som sålde liftkort för att vi inte skulle köpa i onödan. Medan Eva slet i motvinden tog Johan ett snabbt åk innan han skjutsades tillbaka till huset. Väl där kostaterade han att han var utelåst och mobilen innelåst, så tiden han sett fram emot trynandes i sängen spenderades istället huttrandes på trappen.
Attackbastu för att tina upp, denna gång utan timerproblem. Det blev en lugn tacokväll hemma hos Tobas och Lisa med vänner.
Lördagen bjöd äntligen på sol och vi var laddade. Övre delen av kullen var fortfarande stängd men vi fick några, om än lite isiga åk, innan vi fastnade i en massiv liftkö. Tack och lov räddades vi av PO som meddelande att han hämtade oss inom 5 min för att köra oss till Duved, där det eventuellt skulle vara bättre.
Mycket riktigt, Duved bjöd på toppenåkning med obefintliga köer och härlig vårsnö. Det laddades 120 to assplant tills magen gjorde sig påmind. Grundplanen brunch på Copperhill ströks och istället kom C Hill till oss, i form av Andrea och Lee som bjöd på varmkorv och Mer i solen. Svensk skidåkning när den är som bäst!
På kvällen preppade vi middag hemma i stugan i form av älgfilé med murkelsås. Det gick dock lite överstyr när stektermometern flippade och visade 20 grader förmycket. 40 graders innertemp blir lite i blodigaste laget även för filé och det blev att fulrädda med eftergrillning. Efter maten blev det några drinkar på byn med vår värd Cecilia och hennes kille Henrik.
På söndagen bjöd Cecilia på frukostbuffé innan vi skumpade tåg hemmåt. Det gjordes lösa planer på att prova Åre i sommarklimat, man kan tydligen slå sig ännu hårdare om man åker ner för kullen på cykel!
Tills dess, tack till alla som bjudit på sig själva för att optimera vår helg!
De gamla tiderna då man fördrev tågresan med turkshot är förbi, utan vi pensionärer bäddade ner oss tidigt för att vakna utvilade på Åre perrong! Det gjorde vissa av oss, medan andra lyssnat på 40-taggarna i grannkupén som skröt om vem som dragit hem fulast? brudar.
Efter att ha installerat oss i familjen Hedlunds väl tilltagna fjällstuga blev det frukost på bageriet innan vi blev guidade ut på fjället av Tobas och Lisa. Det blev lite uppvärmningsåk innan vi tog oss hem för en skön bastu.
Klabbade till det med bastutimern så det blev Harlembastu, typiskt. För er som inte är bekanta med Harlem så är det alltså när man sätter på bastun samtidigt som man går in, så att man får sitta och hålla händerna över aggregatet för att hålla värmen, likt uteliggare över bensinfat i Harlem.
På kvällen blev vi hämtade av Johans kompis PO som driver åre bikes. Hemma hos PO och Andrea bjöds vi sedan på en toppenkväll med en massa gott, bland annat vin.
På fredagen konstaterade Johan att det måste varit dåligt vin, dessutom var nästan hela systemet stängt pga snöstorm. Väldigt märkligt då Eva dubbelkollat vädret dagen innan med tjejen som sålde liftkort för att vi inte skulle köpa i onödan. Medan Eva slet i motvinden tog Johan ett snabbt åk innan han skjutsades tillbaka till huset. Väl där kostaterade han att han var utelåst och mobilen innelåst, så tiden han sett fram emot trynandes i sängen spenderades istället huttrandes på trappen.
Attackbastu för att tina upp, denna gång utan timerproblem. Det blev en lugn tacokväll hemma hos Tobas och Lisa med vänner.
Lördagen bjöd äntligen på sol och vi var laddade. Övre delen av kullen var fortfarande stängd men vi fick några, om än lite isiga åk, innan vi fastnade i en massiv liftkö. Tack och lov räddades vi av PO som meddelande att han hämtade oss inom 5 min för att köra oss till Duved, där det eventuellt skulle vara bättre.
Mycket riktigt, Duved bjöd på toppenåkning med obefintliga köer och härlig vårsnö. Det laddades 120 to assplant tills magen gjorde sig påmind. Grundplanen brunch på Copperhill ströks och istället kom C Hill till oss, i form av Andrea och Lee som bjöd på varmkorv och Mer i solen. Svensk skidåkning när den är som bäst!
På kvällen preppade vi middag hemma i stugan i form av älgfilé med murkelsås. Det gick dock lite överstyr när stektermometern flippade och visade 20 grader förmycket. 40 graders innertemp blir lite i blodigaste laget även för filé och det blev att fulrädda med eftergrillning. Efter maten blev det några drinkar på byn med vår värd Cecilia och hennes kille Henrik.
På söndagen bjöd Cecilia på frukostbuffé innan vi skumpade tåg hemmåt. Det gjordes lösa planer på att prova Åre i sommarklimat, man kan tydligen slå sig ännu hårdare om man åker ner för kullen på cykel!
Tills dess, tack till alla som bjudit på sig själva för att optimera vår helg!
Borta bra, hemma bäst.
Svensk sommar...
Halva Juli hann gå och temperaturen vägrade krypa över 20. Så stämplar man ut från jobb för 2 veckor i lagomlandet och katching så har man 25+ och strålande sol!
Johan inledde med att hämta upp brorsan i HBG och Eves åkte på party i Gävle, därefter blev det high life på ön. Trots att vi hinkade rosé och drinkar för att komma ned i semestertempo hann vi med en hel del.
På lördag morgonen åkte Peter tillbaka till HK och på eftermiddagen kom första lågtrycket indragandes med regn, regn och regn...
Grattis till er som har semester i Augusti.
Stora Karlsö
Tidigt på lördag morgon packar vi bilen och rullar ner mot hamnen. Johan ä trött och sur efter att ha jobbat natt och Eva är stressad och glömsk.
Det är nära att korv och blåbärspaj glöms i kylen, det skulle varit förödande då det är vårt enda ansvarsområde inför seglingen till Stora Karlsö.
Nere vid hamnen har Ylva & Mats säkerhetsgenomgång för sina nymönstrade gastar Malin och Maria. Johan får kolla på Mats sjökort och yxar till med några koordinater till GPS:n, Puckos enda Navhjälpmedel. Det är svag sydlig vind vilket betyder kryss.
Då vi misstänker att vi kommer gå lite långsammare än Najaden har vi bråttom iväg.
Pucko går med alla sina nybyggda trim som ett spjut och vi tar bra höjd, betydligt bättre än Najaden som snabb kommer efter.
Vi är såklart helnöjda och seglar på tills telefonerna börjar ringa. Eva vägrar svara eftersom vi har semester men i Johans huvud ringer en klocka. Visst satte han in en skjutvarning i pärmen för R28A natten innan på jobbet?
Mycket riktigt på telefon bekräftar Ylva att sjöbevakningen ropat på dem för att de ska styra undan.
Då vi inte har något kort ringer Johan till tornet och låter dom plotta Pucko på radarn. Vi befinner oss givetvis redan inne i området men jobbar oss utåt.
Efter en stund ser vi en båt komma smygandes längs land för spinnaker åt andra hållet. Johan tänker att kan den båten vara där borde vi väl kunna vara här. Nytt samtal till tornet, får numret till skjutledaren och ringer honom.
Skjutledare Östergren meddelar att det går bra att slå söderut mot Karlsö, vackert!
Vi guppar söderut i svag vind, plötsligt ser vi "Skrubben" komma ångande långt utifrån på halvvind in mot oss. Vi misstänker motorgång, när de kommit ifatt i lä höjdar de upp och går jämnsides. Vi tutat uppmuntrande i vår tuta. Ingen av oss lyckas hålla rakt på Karlsö men vi vinner kryssduellen. Skrubben går dock om med sin diselmaskin när vi tar ner segel och startar vår lilla snurra.
Vi lägger till vid bryggan och sträcker på benen. Tillsynsman Aron tar våra pengar och ger oss hårda instruktioner om hur vi får röra oss på ön.
Till kall öl hör vi Sverige få stryk av Spanien innan vi startar grillarna. Förutom Merguez och Chorizo syns Arons bleka snabel när han nakenbadar och sedan "tyskspanar" från stranden i bara mässingen!
Efter maten knallar vi upp på ön och kollar på Sillgrisslorna och Tordmularna som häckar på Nordsidans klippor. Det är ett fantastisk skådespel (förlåt mig för att detta låter som något mina föräldrar skulle skriva) och det känns väldigt exotiskt.
Sedan blir det rosévin och paj under Skrubbens sittbrunnskapell.
Vi somnar gott i varsin koj, vaggade till sömns av vågorna.
Vi vaknar dock i våra kojer redan vid tre, fyra tiden när vågorna istället kastar runt Pucko. Kombinationen lätt bakis och bergochdalbana blir för mycket för Johan så han kryper i land ett tag.
Vinden vrider dock ner mot syd igen och efter frukost gör vi båten klar för avfärd.
Det har utlovats ganska frisk vind och återigen känner vi att vi har en något långsammare båt än vårt escadersällskap i najaden.
Så fort vi kommit utanför hamnen hissar vi därför vårt ess i rockärmen, Puckos svart/gula spinnaker!
Det blir en skaplig sättning för att vara gjord på två och båten accelererar genast.
Stora Karlsö försvinner snabbt bakom oss och Skrubben som också lämnat hamnen har inte en chans att hänga på. Vi gör väl en 7 knop mot Högklint.
Snart uppstår dock lite komplikationen, Eva reder inte riktigt ut att styra båten då det krävs ganska mycket att hålla den rak på länsen. Johan är dessutom väldigt kissnödig. Det löser sig dock, men som vi brukar säga, det som händer på Pucko stannar på Pucko,,,
Vinden ökar efterhand, lite klurigt att uppskatta hur mycket på länsen men vi flyger fram på surfen och även Johan börjar få lite svårt att hålla kurs i vågorna. Båten hamnar lätt i obalans och spinnakern pendlar, vilket gör att vi rullar ännu mer. Det känns lite olustigt med tanke på att det kan öka mer och skepparen tar till slut beslutet att spinnakern ska ner.
Om man är två betyder det att en måste upp på däck och en måste styra. Vårt problem är dock att det bara finns en som i allafall har en skaplig uppfattning om vad som ska göras. Det exakta händelseförloppet är nu något oklart. Eva hamnar vid rodret, båten lovar, Johan dumpar gajarna och studsar upp på däck. Ungefär nu uppstår i alla fall problemet.
Spinnakerfallet hänger sig i blocket och spinnakern vägrar att komma ner.
Det är svårt att se vad som hänt men vi provar lossa lite på genuafall, drar, rycker och Johan svär. Något av det där verkar i hjälpa för till sist kommer spinnakern ner. Gajar halas in, spinnakerbom plockas ner.
Någon stans i tumultet halkar desutom Johan till och doppar ett ben utanför relingen vilket Eva tyvärr noterar. Tanken på vad hon skulle göra om Johan går överbord blir lite överväldigande och hon blir lite rädd. Johan blir mest adrenalinad.
Till sist är i allt nere och Johan kan åla ner i sittbrunnen igen och ta rodret ett tag. Vi gippar och går för enbart stor en bit medan vi samlar oss. Sedan hissar vi genuan så vi får lite balans i båten igen och går mot land. När vi kommer in mot kusten får vi övergå till platt läns igen men även utan spinnaker forsar vi på bra mot Visby. Trots vårt lilla mankemang ute på havet så tar resan hem mindre än halva tiden dit och vi anländer väl innan Skrubben.
Inne i hamnen käkar vi försvarsmaktens RoyalThai och myser lite i solen innan vi packar ihop och rullar hem till klockgränd igen, trötta och väldigt solbrända.
Kvällen räddas av grannarna som bjuder på resterna av deras 50 års skiva kvällen innan. Kall öl, marinerad rostbiff, pasta och potatissallad, mums!
Att resa är att dö en smula...
Snabba beslut är de bästa besluten. När Jur. Kand. Bäckström således yrkade på skidsemester visade övriga parter samtycke.
Sagt och gjort, dagen efter satt vi med bokad lägenhet och två budget biljetter till Grenoble, den gamla beprövade pärlan Alpe d´Huez skall åter få chansen att visa att det är den absolut bästa skidorten i Europa.
Nu sitter vi med packade väskor på Kungsholmen i väntan på bussen till flygplatsen, strax efter lunch landar vi i Frankrike. Ryktet säger att det ligger tjockt av det vita, annars finns det alltid vin & fromage.
Vive la France!
Sagt och gjort, dagen efter satt vi med bokad lägenhet och två budget biljetter till Grenoble, den gamla beprövade pärlan Alpe d´Huez skall åter få chansen att visa att det är den absolut bästa skidorten i Europa.
Nu sitter vi med packade väskor på Kungsholmen i väntan på bussen till flygplatsen, strax efter lunch landar vi i Frankrike. Ryktet säger att det ligger tjockt av det vita, annars finns det alltid vin & fromage.
Vive la France!
Nytt år, nya äventyr!
Så tog tyvärr både drömsemestern och år 2007 slut till sist. Hemma i Sverige möttes vi av ett iskallt Gotland men detta kompenserades av ett varmt mottagande av familjen Bäckström.
God mat, tipspromenad, Risk och ponnyridning höll humöret uppe innan verkligheten kom ikapp oss.
Eves förskansade sig i Uppsala för att skriva klart sin juridikuppsats och Johan skickades rakt ut i blekinges skogar där han firade sin 31 års dag i ett dragit vindskydd med endast torsk på menyn...
Men, vi hyser höga förväntningar på att 2008 kommer att överträffa våra högsta förväntningar och infria våra vildaste drömmar, den som lever får se!
Salam aleikum!
God mat, tipspromenad, Risk och ponnyridning höll humöret uppe innan verkligheten kom ikapp oss.
Eves förskansade sig i Uppsala för att skriva klart sin juridikuppsats och Johan skickades rakt ut i blekinges skogar där han firade sin 31 års dag i ett dragit vindskydd med endast torsk på menyn...
Men, vi hyser höga förväntningar på att 2008 kommer att överträffa våra högsta förväntningar och infria våra vildaste drömmar, den som lever får se!
Salam aleikum!
Moomin travels.
Lite småsnörvliga och slitna lämnar vi ett sunkigt, duggregnande Uppsala. Efter en mycket smidig incheckning får vi tom med vår gigantiska golfbag utan extra kostnad.
Vi käkar en traditionsenlig lunch på Alfredo´s innan vi bordar en glänsande Embrear mot Helsinki.
Vid ankomst 1500 lokal är det redan nattsvart i tomteland. Helsingfors flygplats är som en stor temapark med tomtar renar och mumintroll. Det blir dock kortvarigt innan vi sitter på en gammal upphottad MD11 mot Hong Kong. Förutom att vi saknar personal entertainment och att alla filmer är textade på finska är det en fantastisk flygning. Några flaskor rött och en lätt middag, sedan sover Johan som ett barn och vaknar lagom till frukost och landning.
Expresståg till Central och sedan taxi till Wan Chai där vi träffar Peter för en välkommstkaffe och nycklar till lägenheten.
Under dagen glider vi runt på stan och shoppar lite innan vi avslutar med middag på Yachtklubben.
Allt som allt är det vår absolut mest smärtfria Asienresa så långt, tummen upp för Finnair!
Breaking news!!!!
Det ryktas om att the one and only, Johan och Eves återigen ska hedra ett land långt borta med sin närvaro. En källa i parets närmaste krets uppger att målet för resan är den Fillipinska paradisön Boracay. Det kan antas att de även denna gång kommer att få sällskap av Johans bror Peter som på en mycket kort tid har blivit ett namn att räkna med i Hong Kongs sociala toppskikt. Det kan bara spekuleras i vad som styrt valet av resmål men en inte alltför kvalificerad gissning är att de utmärkta förutsättningarna för kitesurf och skönt strandhäng har haft avgörande betydelse. Vi har försökt nå Johan och Eves för en kommentar. De hälsar via sin presstalesman att de varken kan bekräfta eller förneka uppgifternas riktighet. Den som lever 10 december får se.
Johan och Eves goes ballistic! (Å Eves trummhinna goes pop.)
Med heltidsjobb utan semester och det sämsta vädret genom tiderna behöver man något lite extra för att pigga upp. Redan på Nya Zeeland började Eves fundera på att genomföra ett tandemhopp. Johan som provat på det här med fallskärmshoppning tidigare har kanske inte varit lika het på gröten men när Gotlands fallskärmsklubb ordnade tandemspecial med den legendariske "fullfarts Poffe" var det inte mycket att fundera på.
Efter att ha varit ute och värmt upp på fältet ett par gånger bara för att få åka hem igen pga dåligt väder blev det då äntligen dags.
Med kort varsel möttes Johan & Eves på fältet och kläddes upp i läderluvor och selar. Eva fick förmånen att hoppa fastspänd på Poffe eftersom det var hennes premiär hopp.
Det blev såklart stor succé och allt gick enligt planerna. Eller ja, nästan allt. Eftersom förberedelserna gick lite fort glömde Eves att ta sin Rinexin och då hon har lite kajko luftvägar gav tyvärr hennes ena trummhinna vika.
Detta till trots verkade hon väldigt nöjd och glad.
På kvällen firade vi med kinamat på Surfers, det var som vanligt helt underbart.
Efter att ha varit ute och värmt upp på fältet ett par gånger bara för att få åka hem igen pga dåligt väder blev det då äntligen dags.
Med kort varsel möttes Johan & Eves på fältet och kläddes upp i läderluvor och selar. Eva fick förmånen att hoppa fastspänd på Poffe eftersom det var hennes premiär hopp.
Det blev såklart stor succé och allt gick enligt planerna. Eller ja, nästan allt. Eftersom förberedelserna gick lite fort glömde Eves att ta sin Rinexin och då hon har lite kajko luftvägar gav tyvärr hennes ena trummhinna vika.
Detta till trots verkade hon väldigt nöjd och glad.
På kvällen firade vi med kinamat på Surfers, det var som vanligt helt underbart.
Alperna mamma, Alperna!!!
Om fyra timmar lyfter planet till Genéve, exakt vilken som är vår slutdestination vet vi inte men förhoppningsvis kommer vi hamna i närheten av ett högt berg med mycket snö på toppen.
Sedan sist har Johan flängt omkring i Sverige för att lära sig försvarets insatsorganisation varvat med en grundlig utbildning på pistol m88 även känd som Glock.
Eva valde efter ett par veckors hårt förvärvsarbete på advokatbyrån att fortsätta semestertrenden. Första stoppet blev Barcelona där hon spenderade en vecka med mamma Lotta på diverse golfbanor och skoaffärer... Relaxavdelningen och frukostbuffén var fantastiska och det var en mycket nöjd Eves som landade i Stockholm. Efter Spanien bar det av till Åre där hon spenderat den mesta tiden i solen på Åreskutan...
Nu blir det dock harcore extrem åkning av helt annan kaliber än pulkabackarna i Åre.
This is not the end, it is only the beginning.
Att färdas från 25 graders värme i ett myllrande Hong Kong till minus 15 i ett snötäckt, vinterglest Visby är inte helt upplyftande. Att byta bubblande champagne och spetsade Mojitos mot lunchrestaurangens äppeljuice känns långt ifrån party.
Alla resor måste dock ha ett slut och så även denna,annars övergår resebloggen till att vara endast blogg och det känns lite väl mainstream...
Medan Johan snällt accepterade vardagens slentrian åkte Eva istället till Åre för att kolla VM, åka lite skidor och givetvis fira sin 25 års dag.
Annars ryktas det om en ny spännande resa till en ny spännande världsdel, tills dess tack för visat intresse.
"Hasta luego"
Alla resor måste dock ha ett slut och så även denna,annars övergår resebloggen till att vara endast blogg och det känns lite väl mainstream...
Medan Johan snällt accepterade vardagens slentrian åkte Eva istället till Åre för att kolla VM, åka lite skidor och givetvis fira sin 25 års dag.
Annars ryktas det om en ny spännande resa till en ny spännande världsdel, tills dess tack för visat intresse.
"Hasta luego"
Så var det den 24:e igen...
Det firades med pompa och ståt hemma hos Bäckströms. Som sig bör när Eva har namsdag. Tomten tittade förbi och stor förvirring uppstod när ännu en tomte dök upp.
Det hela fick dock en lycklig upplösning, vi fick klappar och tomtarna fick whisky. Imorgon åker Eva till Sthlm för en sista lång natt på migrationsverket. Johan tjänar sitt straff i tornet och ansluter på onsdag. På torsdag går planet via Heathrow till Hong Kong där vår vanliga asienguide Pe Tah möter upp.
Stackars Valle får dock stanna hemma och bo på hunddagis, vi kommer sakna honom.
Det hela fick dock en lycklig upplösning, vi fick klappar och tomtarna fick whisky. Imorgon åker Eva till Sthlm för en sista lång natt på migrationsverket. Johan tjänar sitt straff i tornet och ansluter på onsdag. På torsdag går planet via Heathrow till Hong Kong där vår vanliga asienguide Pe Tah möter upp.
Stackars Valle får dock stanna hemma och bo på hunddagis, vi kommer sakna honom.
Walle
Nio dagar kvar men inget är så tråkigt som en blogg utan uppdateringar. Som en försmak på hur sjukt aktiva vi kommer vara så fyller vi ut med lite bilder. Johan vill absolut poängtera att han var på andjakt med chefen igår, därav bilden till vänster. De gav sig av till Nisseviken och lyckades avrätta fem änder innan solen gick ner. Etta på vår lista den här veckan är för övrigt Walle. Walle är den bedårande beaglen på bilden till vänster. Hans förmyndare är i Thailand på holiday och vi är världens lyckligaste hundvakter. I Walles sällskap förvandlas vi till överbeskyddande nördar som gullar med den charmanta jycken likt småbarnsföräldrar av den allra värsta sorten. Skrämmande!
Introducing
Sådär ja,
för att inte hamna i sitsen där vi inte har något att göra på semestern så har vi nu ordnat så att vi alltid kan spendera en massa tid på INTERNET-café.
Här i vår reseblogg kommer vi att raljera om hur bra vi har det och om hur synd det är om alla hemma i Sverige som fryser och har tråkigt medan vi äter kokosnötter och dricker champagne.
Det är dock 10 dagar kvar innan vi lättar så tills dess, håll ut!
Johan & Eva
för att inte hamna i sitsen där vi inte har något att göra på semestern så har vi nu ordnat så att vi alltid kan spendera en massa tid på INTERNET-café.
Här i vår reseblogg kommer vi att raljera om hur bra vi har det och om hur synd det är om alla hemma i Sverige som fryser och har tråkigt medan vi äter kokosnötter och dricker champagne.
Det är dock 10 dagar kvar innan vi lättar så tills dess, håll ut!
Johan & Eva